Jag valde att genomföra ett projektarbete med en praktisk grund, där min egenköpta ungponny skulle gå igenom resan "från aldrig hoppad till tävlingsponny".  

 Jag har under projektets gång lagt upp strikta vecko-scheman samt utvärderat varje ridpass varje dag under varje vecka. Detta bestämt från projektplanen där tydliga mål satts. Att vara så planerad och samtidigt analyserande har lärt mig mycket, och gett mig ett större perspektiv på det jag jobbar med. Efter bra ridpass kunde jag enkelt gå tillbaka och se vad jag gjort innan de ridpasset, kanske berodde det bra resultatet på arbetet jag lagt ner dagarna innan? Likaså kunde jag göra om ett sämre ridpass genomförts - vad kan ha varit utlösande faktorer till det?

 Jag har grundat mitt projektarbete i en kunskapsbaserad grund vilket jag också har lärt mig mycket av. Mina teorier har behövts stärkas genom källor och framtagen fakta. Det är sällan i det vardagliga hästlivet man verkligen söker upp förstahandskällor när någon säger något, vilket jag nu har insett är otroligt viktigt och givande.

Det som har varit svårt med ett projekt där man utgått från ett praktiskt projektarbete har varit att det inte är lika lätt att planera och fullfölja planen. Förhinder kan lätt komma emellan, i mitt fall t.ex att en av mätningarna, hopptävlingen, blev inställd och jag fick då göra en mätning på ett sätt som egentligen inte var helt optimalt. Men även det har varit lärorikt att analysera över.

Mycket av det jag gjort för projektet kommer jag ta med mig och fortsätta med i framtiden, vilket känns roligt!

Mätning 3 – Hoppa bana på 1 meter

D-ponnyer på 5 år hoppar 1 meter på ungponny-SM, målet med Chagalls projekt var att han skulle vara kapabel till att hoppa en bana på den höjden i December. Debuten i 1 meter var anmäld och skulle gå av stapeln 23:e December 2012. Den dagen blev det snöstorm, så illa att tävlingen ej blev av och vi kunde inte ta oss från stallet med Chagall.

Istället åkte vi några dagar senare till en ridklubb, byggde en egen bana och hoppade 1 meter höga språng i en ny manege och med nya hinder. Mätningen blev inte riktigt som tänkt eftersom det inte var en bana byggd av en banbyggare på tävling, men jag tycker ändå den blev ganska sanningsenlig eftersom vi var på ett helt nytt ställe. Minus med den här mätningen är att banbyggare saknas till bananas uppbyggnad och att framhoppningen skedde i samma manege som själva banan stod i.

Vi fick inte ett enda nedslag trots att vi hoppade högre bana än innan och Chagall sög tag i hindren och hoppade med självsäkerhet. Dock anser jag att han ej är mogen att hoppa på den här höjden varje start än då han fortfarande överhoppar sig en hel del. Men han visar stor kapacitet och och glädje till hindren.

Kropp & musklulatur

Under mitt projektarbete har jag visat utgångsläge och mätningar på hur Chagall förändras i kroppen. Nu har jag tagit tre bilder som kan visa utvecklingen han gjort på ca 8 månader. Han har mer kvar att bygga upp, men förändringen är märkbar och går åt rätt håll - vilket jag genom bilder kan visa.

Mätning – rutin på hinder

När jag fick Chagall hoppade han med hängande framben och frös bak emellan åt. Det gjorde att han rev hinder lätt och blev då stressad över det och ”frös” i luften ännu mer på hindren efter. I en punkt i min projektplan fanns rutin på hinder med, vilket vi har jobbat med och uppnått bra resultat på.

Chagall har jobbat mycket med bommar, småhinder och lättare banhoppning. Det här har gett honom självförtroende och en viss säkerhet hur man på lättaste och felfriast sätt tar sig över hindren. Idag får han ofta beröm av tränare för att han är så oerhört snabb i benen, även om han kommer nära så hinner han i 9 av 10 fall upp med benen och man märker att han vill vara felfri.

Här är en film från en pay and jump där han hoppar 60cm med tre nedslag och en film där han hoppar 80cm i November inomhus felfritt. Man ser hans säkerhet och tränade öga på filmen från November.

Mätning 1 – skänkelvikningar

I min projektplan beskriver jag i punkt 5 att jag anser att bland annat skänkelvikningar är viktigt för Chagall att lära sig. Såhär lät det när jag formulerade den punkten i projektplanen:
” Skänkelvikning anser jag viktigt för att jag tycker att det är en grundskola som en ponny ska ha med sig inför försäljning & dessutom en väldigt lösgörande skola som kommer hjälpa mig på vägen mot mitt mål.”.

Vi har, som man kan följa i loggboken, regelbundet tränat på skänkelvikningar. Jag började med att vända upp på kvartslinjen och flytta ut mot staketet till att idag kunna flytta honom för skänkeln i böjda bågar, S-bågar och på medellinjen. Jag har varit noggrann med att aldrig pressa honom eller göra skänkelvikningar till något jobbigt. I de perioder då det känts som han har varit extra trött, växt eller inte haft koncentrationsförmågan på topp så har jag aldrig tragglat runt i manegen och försökt lära honom nya skolor utan har då valt vilodagar eller uteritter.

Som man kan se i filmen nedan så var han väldigt ostadig och ifrågasättande till en början. Jag tror att han upplevde skänkelvikningarnas hjälper som dubbelkommando då jag både la på skänkeln och balanserade honom med yttertygel och ledande tygeltag åt rätt riktning. Jag hade i början alltid hjälp av tränare, Maria Hagström, på marken för att hon skulle se så att jag som ryttare gjorde helt rätt innan jag vågade testa själv hemma.

Jag har varit nog med följande för att uppnå det resultat jag har gjort:
* Tålamod är A och O, skänkelvikningarna ska vara roliga för Chagall att genomföra och inte något som skapar osämja oss emellan.
* Så fort han tog tre steg rätt i början saktade jag av och berömde honom. Han förstod det fort och ju längre tiden gick desto fler steg fick han ta innan belöningen kom. Idag kan jag rida 5 skänkelvikningar utan att sakta av och berömma, han vet ändå att han gör rätt och han uppskattar det.
* Jag tänkte mycket på att förflytta min kroppsvikt och sitta ner på det sittben vars sida vi skulle flytta åt. En skänkelvikning åt vänster – tyngd på vänster sida. Då hjälpte jag honom automatsikt att flytta åt rätt håll och lite stadigare med hjälp av min kroppsvikt. Jag behöver inte använda mig av det knepet idag.

Idag anser jag att han kan göra korrekta skänkelvikningar, dock kvarstår det små detaljer att finslipa på. T.ex så vill han gärna flytta rumpan lite före framdelen, vilket jag jobbar bort genom att leda framdelen i samma riktigt som rumpan och sitta emot när han blir böjd i kroppen.

Här om dagen när jag hoppade Chagall i ridhuset så blev han helt överlycklig över de små hindren jag styrde mot – och till och med het. Jag kollade tillbaka på min projektplan och läste en av punkterna om och om igen. Jag kan inte förstå vilken otrolig stor och snabb förbättring som har skett!
Jag beskrev honom som likgiltig, och igår sög han hinder som om han aldrig gjort annat. Till och med FÖR mycket, så att jag fick gå ner till trav och hoppa i början för att han blev för het på hinder. Det känns som om mitt upplägg har fungerat mer än bra, och jag är både stolt och glad.

Såhär skrev jag för ca 10 veckor sedan:
Chagalls framåtbjudning är så gott som obefintlig. Jag anser det väldigt viktigt att den tränas upp och kommer fram. En obefintlig framåtbjudning försvårar utvecklingen på det vis att jag måste lägga fokus på att han ska röra sig framåt istället för på inlärning av olika moment. Dessutom är "sug mot hinder" en viktig egenskap hos en hopphäst, vilket han inte har, än. Det är viktigt för att man själv ska kunna släppa fokusen på att bara driva, och istället lägga den på att se rätt avstånd och ge den hjälp som behövs.

Jag skulle vilja beskriva Chagall som oerhört likgiltig i sin inställning till arbete och prestation, utan något eget driv eller framåtbjudning. Han tycker att allt är "trevligt", eller okej, men han tänder aldrig till och tycker att något är riktigt roligt. Jag är säker på att den inställningen går att förändra, men såklart inte över en natt och inte heller genom tvång med spön och sporrar. Jag vill plocka fram det där extra hos honom, jag vill plocka fram känslan av glädje efter att ha presterat, stolthet. Som det är nu, så kan han lika väl springa förbi krysset som att hoppa över det, det rör honom inte

Jag ska försöka nå mitt mål på denna punkt genom mycket uteritter där han själv ska få hitta glädjen, lätta kravlösa pass med fokus på galopp framåt, även i traven och skritten. Jag ska rida mycket rundor, och inte vägar där jag behöver vända, det ska finnas en mening med att traska på i ett friskt tempo - för att ta sig runt rundan. Där ser jag en fördel i att rida rundor han känner igen och kan.

Under ridpasset jag red här om dagen så var han redan pigg och framme under uppvärmningen. Han jobbade självständigt framåt och jag kunde både flytta honom för skänklarna och korta samt länga alla gångarter. När jag sedan styrde på första krysset skrattade jag högt när han reagerade i ”TJOHO” och bara tog sats mot det. Den lilla osäkra ponnyn som mer än gärna sprang förbi kryss på 50cm för ett par månader sedan sög idag på hinder på 90cm och gjorde en bana utan missar varken i fel eller distanser.

Ihop med projektplanen visade jag upp en porträttbild tagen på Chagall i Maj, dvs. en månad efter att han flyttat hem till mig där jag rödmarkerat på delar av kroppen som jag ville förbättra på olika sätt - nu är det dags för en avstämning med en ny bild!

Maj:


Augusti:


För att förtydliga vad som förbättras mycket och vad som fortsatt behövs jobbas på så har jag gjort en ny skiss, och markerat med grönt där jag tycker att han förbättrats radikalt medan jag har rödmarkerat där det inte är sådär jättemycket förändring. Reflektion finns nedanför bilderna.


Vad är rödmarkerat?
Hull (revbenen syns och han är väldigt "uppdragen" mot skrevet pga. dåligt hull)
Muskler på rumpan och ner mot låret.
Ryggmuskler.
Tanig över bogen.
Liten överhals.


Avstämning:
Hull - check
Muskler på rumpan och ner mot låret. - han har musklat sig rejält vid nedre delen medan han fortfarande är kantig över korset.
Ryggmuskler - mycket bättre!
Tanig över bogen - check.
Liten överhals - här är han fortsatt tanig.

För att visa en mer tydlig skillnad på bogen:





Reflektion:
På två ställen har det inte förbättrats jättemycket, vilket är över korset och halsen. Jag har i inläggen innan nämnt att han gärna blir väldigt hög i fomen och knäpper av i nacken = jobbar felaktigt genom kroppen. Han behöver jobba i mer låg och lång form, för att bygga mer muskler på överlinjen. Men det glädjer mig att se att ryggen musklats, och jag har förståelse för varför han förändrats som han gjort på vissa delar och varför han inte gjort det på andra - vilket är det viktigaste. Muskler tar tid att bygga, och det är också viktigt att det får ta tid. Dock är jag väldigt glad över resultatet och skillnaden som redan syns!

Som jag nämnt i min projektplan så var Chagall så gott som utan framåtbjudning när han kom, vilket jag anser vara ett stort problem då det försvårar utvecklingen på det vis att jag måste lägga fokus på att han ska röra sig i rätt takt istället för på inlärning av olika moment. Dessutom är "sug mot hinder" en viktig egenskap hos en hopphäst, vilket han inte har, än.

Taget ur projektplanen:
"Jag skulle vilja beskriva Chagall som oerhört likgiltig i sin inställning till arbete och prestation, utan något eget driv eller framåtbjudning. Han tycker att allt är "trevligt", eller okej, men han tänder aldrig till och tycker att något är riktigt roligt. Jag är säker på att den inställningen går att förändra, men såklart inte över en natt och inte heller genom tvång med spön och sporrar. Jag vill plocka fram det där extra hos honom, jag vill plocka fram känslan av glädje efter att ha presterat, stolthet. Som det är nu, så kan han lika väl springa förbi krysset som att hoppa över det, det rör honom inte."

Jag blir så glad över att läsa stycket här ovan, för snabbare än väntat, har vi nått resultat!
UTAN sporrar och spön, bara genom ett upplägg som plockade fram glädjen. Jag har ridit ut mycket, helt uteslutit fokus på form eller något som pressar honom fysiskt - förutom tänket framåt, framåt & framåt! I takt med att muskler byggts och kondition förbättrats har jag i galoppen ute i skogarna börjat korta honom - för att sedan låta honom galoppera på i ett friskt tempo igen. Sakta med säkert kände jag att han själv ville ge sig iväg när jag kortade honom, och då var det dags att ta med sig den inställningen in på ridbanan.

Här om dagen när jag skulle jobba med en bom-serie så blev jag minst sagt överraskad över att Chagall, efter att ha avslutat serien med den läskiga vattenmatten, försökte sig på några bocksprång. Eller snarare små moves, men han visade det jag hela tiden velat åt, stolthet över att ha klarat något, glädje & stolthet. Han var väldigt upprörd över vattenmatten när vi skrittade fram, men hoppade den på första försöket och blev väldigt nöjd och glad!



Överlag har jag börjat känna att han trampar på bra av sig själv, och att det numera oftare är jag som får sitta emot istället för att smacka, skänkla och uppmana honom till att röra sig framåt. Riktigt roligt!