Som jag nämnt i min projektplan så var Chagall så gott som utan framåtbjudning när han kom, vilket jag anser vara ett stort problem då det försvårar utvecklingen på det vis att jag måste lägga fokus på att han ska röra sig i rätt takt istället för på inlärning av olika moment. Dessutom är "sug mot hinder" en viktig egenskap hos en hopphäst, vilket han inte har, än.

Taget ur projektplanen:
"Jag skulle vilja beskriva Chagall som oerhört likgiltig i sin inställning till arbete och prestation, utan något eget driv eller framåtbjudning. Han tycker att allt är "trevligt", eller okej, men han tänder aldrig till och tycker att något är riktigt roligt. Jag är säker på att den inställningen går att förändra, men såklart inte över en natt och inte heller genom tvång med spön och sporrar. Jag vill plocka fram det där extra hos honom, jag vill plocka fram känslan av glädje efter att ha presterat, stolthet. Som det är nu, så kan han lika väl springa förbi krysset som att hoppa över det, det rör honom inte."

Jag blir så glad över att läsa stycket här ovan, för snabbare än väntat, har vi nått resultat!
UTAN sporrar och spön, bara genom ett upplägg som plockade fram glädjen. Jag har ridit ut mycket, helt uteslutit fokus på form eller något som pressar honom fysiskt - förutom tänket framåt, framåt & framåt! I takt med att muskler byggts och kondition förbättrats har jag i galoppen ute i skogarna börjat korta honom - för att sedan låta honom galoppera på i ett friskt tempo igen. Sakta med säkert kände jag att han själv ville ge sig iväg när jag kortade honom, och då var det dags att ta med sig den inställningen in på ridbanan.

Här om dagen när jag skulle jobba med en bom-serie så blev jag minst sagt överraskad över att Chagall, efter att ha avslutat serien med den läskiga vattenmatten, försökte sig på några bocksprång. Eller snarare små moves, men han visade det jag hela tiden velat åt, stolthet över att ha klarat något, glädje & stolthet. Han var väldigt upprörd över vattenmatten när vi skrittade fram, men hoppade den på första försöket och blev väldigt nöjd och glad!



Överlag har jag börjat känna att han trampar på bra av sig själv, och att det numera oftare är jag som får sitta emot istället för att smacka, skänkla och uppmana honom till att röra sig framåt. Riktigt roligt!