I min presentation kan man läsa om mig och min förra ponny Winnetoos resa ihop, från bohuscupen till ett av Sveriges vassaste ekipage. Det är långt ifrån bara kunskapen från hans rygg jag tar med mig, utan också vetskapen om hur viktig relationen mellan häst och ryttare är.
Min vision med utbildning av hästar är förtroende, glädje och kärlek. Hårda metoder och tvång har jag aldrig trott på och samtidigt har jag bevisat för mig själv att det inte behövs.

När jag fick Winnetoo var han alldeles för svår för mig, och jag kan lätt räkna våra framgångar på en hand de 2 första åren, medan motgångar fanns det gott om. Jag fick en totalt outbildad ponny och såg mina kompisar kamma hem rosett efter rosett samtidigt som jag ramlade av i avd. B klasser eller skenade runt. Men det spelar ingen roll hur många poäng på tävlingsdatabasen jag förlorade under åren 2009-2010 då lärdomen och känslan för hästar som jag fick är värd mer för mig. Idag när jag jobbar med Chagall känner jag mig lugn inombords, jag vet vad jag håller på med och jag har kunskap nog att stänga öronen för så kallade experter här i ridsporten som mer än gärna lägger sig i.

Här nedan ser man två filmer på mig och Winnetoo, en från 2010 och en från 2011.



Man kan tro att det ligger blod, svett och tårar bakom den utvecklingen – vilket det inte gör. Det ligger svett och blod, men inte tårar – för de har jag uteslutit. När ingenting fungerade för mig och Winnetoo så började jag jobba med honom i manegen lös. När ingen såg mig så gick jag ner och tränade och tränade, vilket jag fortsatte med sedan när det väl släppte. Det jag och Winnetoo delade i slutet var fantastiskt och vi kunde kommunicera med varandra utan ord och utan mutor.

Jag vill visa hur jag jobbade med honom, för att du ska få en klar inblick i vad jag tror på och gillar. Chagall är ung och behöver stärkas både mentalt och fysiskt, men enligt mig är den mentala biten viktigast att börja med. En häst med utstrålning av glädje och ett stort självförtroende är en bra häst, tror och tycker jag. Viktigt för mig är att se till att Chagall slipper några jobbiga uppleverlser som han kan koppla till mig/hans ryttare, dvs. att jag aldrig skulle pressa honom för hårt eller be honom göra något som jag var osäker på om han skulle kunna göra. Att alltid ha tålamod och behålla en pedagogisk logik är oerhört viktigt för förtroendet.

Jag ska gå ut med en prickig hopp-ponny i vinter på banorna som STRÅLAR av glädje och självförtroende.

Jag heter Linn Olsson och är född 1995, jag tänkte berätta lite om mig, min hästbakgrund samt mina tankar kring det här projeketet - som en inledande presentation!

Jag skulle beskriva mig själv som en tjej med mycket energi och många bollar i luften, förutom skolan så driver jag ett eget företag som består av mycket arbete med reklam och samarbeten med företag, det inkluderar även en hel del projekt så som event, föreläsningar och liknande. Det hela grundar sig i en blogg, som numera är Sveriges tredje största hästblogg och 27:e största företagsägda bloggen i Sverige bland alla kategorier, bloggen drivs och startades av mig.

Det började som en rosa tonårsblogg, liksom 99% av tjejerna i 7:an har och driver, med lite smink hit och lite disco dit. Jag hade då precis köpt Winnetoo, ponnyn som fortfarande äger en stor del av mitt hjärta, och tävlade bohuscupen och låga ungponnyklasser med honom. Det som skiljde mig från alla andra hästbloggare på den tiden var nog just det, låga ungponnyklasser och förutsättningar lika med noll om man var sugen på att jämföra. Jag tror att många unga ryttare snabbt kände igen sig i min situation som en passionerad ryttare utan de där möjligheterna som många andra tävlingsryttare hade, eller rättaresagt har. Jag delade med mig på internet av min och "Winnies" resa, skrev långa inlägg om de där tävlingsdagarna när jag fick hoppa avd. B medan alla kompisarna tävlade om den blågula rosetten - och inte bara det, för det mesta ramlade jag även av min tokiga ungponny eller så ville han inte gå över startlinjen.

Jag kämpade hårt med Winnie, och när han lämnade mig för tre månader sedan så såldes han som en läromästare på 9 år som hade MSV-placeringar i bagaget för en väldigt mycket större summa än vad jag en gång i tiden fick honom för. Tillsammans har han och jag gjort ett varumärke, ett varumärke där visionen är att alla faktiskt kan lyckas och hur viktigt det är att tro på det materialet man har - och sluta jämföra med alla andra. Det varumärket marknadförs dagligen på min blogg.

Idag driver jag alltså bloggen www.linnolsson.se som ligger under den stora portalen horsespot.se. Med mina 7000 unika läsare varje dag och ca 40 000 sidklick om dagen så har min blogg öppnat många otroliga, fantastiska och stora dörrar för mig och jag har tagit med mig mitt ridsportintresse ut i media så det smäller om det genom modelljobb för bland annat Maybelline, program om nätklimat på kanalen TV4, föreläsningar om nätklimat på högstadieskolor och helt egna event som jag drivit igenom för unga ryttare. I vintras i samband med gbg horse show höll jag i ett event där 250 ungdomar var samlade, och kvällen var magisk och inspirerande! Det senaste som kom som en stor chock av glädje var att jag, bland 10 000 nominerade bloggar, blev utvald av Bonniers tidsskrifter och den stora tidningen veckorevyn att vara en av de tävlande i Blogawards 2012 om titeln "Blogstar 2012", som enda hästblogg.










Mitt varumärke och blogg-Linn som förebild är viktigt att ta ett stort ansvar för, enligt mig, och att vara en sund tjej med fötterna på jorden som försöker inspirera andra är min vision i allt jag gör. 

Efter Winnetoo åkte så kände jag mig ärligt talat halv, och jag ville inget annat än att ge alla som pratade om dessa fantastiska storhästar en käftsmäll. Jag ville ALDRIG mer tävla, trodde jag då, men främst så kände jag väl att jag skulle känna en väldig press om jag skulle lägga Winnetoos pengar på en fin, meriterad storhäst. Det är inte riktigt jag att få något klart, jag har ögon på mig så det räcker och får ta den anonyma världen på internet hårt ändå, jag kände ingen lust alls. Men så dök den där prickiga, undernärda ponnyn upp som tränats i western och hoppade som en gud - och direkt kände jag: DEN ska jag ge en chans!

På den vägen är det alltså, och när du, Jenny, föreslog en blogg som redovsningsmaterial så bestämde jag mig direkt för att jag vill ha honom som ett projekt som kan knytas an till ett ämne i skolan. Jag försöker hålla den här bloggen hemlig och ifrån mina andra läsare, så att den ska vara kommentarsfri och så lite diskuterad som möjligt, vi får hoppas att det håller, men skulle det komma kommentarer om att jag rider heeelt fel eller lika gärna överdrivet mycket beröm så vet du nu att det inte är min mamma som sitter och kommenterar utan bloggläsare som hittat hit, ha-ha.

Mer om min hästbakgrund kommer komma i inlägg där jag beskriver hur viktigt jag tycker att det är med relationen till sina hästar osv. Men det här var i alla fall en presentation om vem jag är och vad jag sysslar med.