Idag skulle min lillasyster åka och hoppa pay n’ jump och efter att ha funderat lite valde jag att anmäla Chagall till en klass också. Han har ju som jag skrivit vilat i två veckor, satts igång en och ridits som vanligt den här veckan så jag var lite skeptisk till om han skulle vara redo att gå ut och hoppa. Men å andra sidan så kände jag att det är väldigt viktigt för honom att komma ut och hoppa nya hinder på ett nytt ställe, en hel bana och värma upp bland massa nya hästar.

Idag var han väldigt väldigt pigg på framhoppningen. Eftersom jag hoppar låga höjder, 80cm idag, så rider jag fram med många yngre som hoppar hindren åt alla möjliga håll och högerregeln existerar inte. Det är lite frustrerande eftersom min plan inte alltid går att fullfölja och jag avskyr att behöva göra tvärstopp för att ryttare rider i rad tre och tre på spåret i skritt – så att det går ut över min ponny. MEN, jag försöker se det som bra träning. Trots alla störningsmoment är Chagall lätt att ha att göra med och positiv. Han blir aldrig stressad vilket är ett stort plus.

Idag gjorde han sin livs bästa runda någonsin. Han travade in på banan med gott självförtroende och sög hinder samt hoppade med en fläckfri teknik med mycket scoop. Ett kvitto på att jag har gett honom rätt förutsättningar innan är att han visar upp en sån självsäkerhet, vilket gör mig lättad och glad. Man upplever inte honom som valpig och osäker varken från ryggen eller läktaren. Han var felfri och hoppade suveränt. Något ivrig, men vad gör det när det största problemet har varit att han har varit för loj innan? Jag är jättenöjd!