Chagalls foderstat

Faktabaserat Kommentarer (0) Postat den: 2012-09-21 Klockan: 18:50:05 © by Linn Olsson

Tankar kring foder

Efter mycket rådgivning av veterinären Anna Rudbäck, min tränare Maria Hagström och en nära vän som är duktig inom foder kom jag fram till att det bästa sättet var att lyssna på kunniga människor och diskutera fram en lämplig foderstat till Chagall – utan färdiga program på nätet. Jag har även haft en längre diskussion med fodervetaren i butiken där jag köper fodret, på Kvarnen på Tjörn.

Chagall är en svårfödd häst i sig samt att han är en ungponny vilket gör att han behöver ett högt fiber- samt proteinintag, utan att det blir för mycket stärkelse i det. Stärkelserika foder är t.ex. betfor, som är bra för tarmarna men enligt duktiga fodervetare ska det inte ges i för stor mängd för ofta på grund av den onaturliga sockerhalten som hästen inte är van vid.

En annan viktig grej att ta hänsyn till är den viktiga fosfor-halten som inte får bli för låg, då det påverkar skelettet negativt, vilket såklart även det är extra viktigt i ung ålder att det inte blir några problem med. Det finns fodertillskott att köpa utifall att hästen har svårt att äta de foder som av sig självt har en hög fosforhalt, t.ex. min gamla D-ponny Winnetoo som blev helt galen av havren, han fick dagligt tillskott. Med det sagt så är alltså havren väldigt bra för att hålla en bra fosforhalt, vilket fungerar alldeles utmärkt att ge Chagall, i lagom mängd.

När jag skulle hitta foder som var bra för honom så blev jag först och främst tipsad om lucern som jag då läste på om. Det innehåller en hög halt av protein och även kalcium (bra för skelettet) och man kan fodra mycket av det utan att det blir för starkt. Det finns olika typer av lucern, dels pellets, pellets att blöta till en gröt och ströhack. Jag valde ströhack för att ge honom tuggmotstånd vilket jag anser är bra, samt att det får honom att tugga mer på pelletsen och havren som lucernen blandas ut med.

Nu var jag alltså ute efter ett foder som skulle innehålla ett högt fiberinnehåll och gärna även med högt proteininnehåll också och kom fram till, med hjälp av personalen på kvarnen, att Hippa Alfa grow var perfekt att komplettera med. På framsidan av paketen står det exakt det jag var ute efter:
*Högt proteininnehåll
*Högt fiberinnehåll
*Låg stärkelsehalt
*Bra för svårfödda, heta & unga hästar.

Den enda kompletteringen som återstod var vanliga mineraler från Hippo Alfa, som jag helt enkelt ger för att han ska ha bra värden.

Så idag innehåller hans foderstat: Hö, Lucern, Havre, Hippo Alfa grow & mineraler.
Jag försöker alltid leta efter så naturliga foder som möjligt och är skeptisk till massa müsliblandningar, pelleterade former och så vidare. I min foderstat har jag sett till att det är foder utan konstgjorda ingredienser och som även innefattar det han behöver.
Vad det gäller höet så ger jag honom så mycket som han äter upp, ser jag att han äter 4 kg utan problem på morgonen så lägger jag in 5 kg – äter han inte upp det så fortsätter jag med 4 kg etc. Jag tror att fri tillgång till hö är det bästa – såvida man inte har en häst som går lätt upp i vikt.


Chagalls foderstat:
Morgon (ca 07:00):
0,5 l Lucern (mäts i liter då det väger så lite)
2 dl Havre
0,5 kg Hippo Alfa grow
0,5 dl mineraler
3 kg hö

Lunch (ca 12:00):
5 kg hö (han äter inte alltid upp allt)

Insläpp (ca 17:00):
1 l Lucern (Ger honom bara lucern här för att de ofta äter hetsigt vid insläpp, då kommer han ner i varv och tuggar ordentligt utan att riskera att sätta pellets i halsen.)
2 kg hö

Kväll (ca 21.30):
0,5 l Lucern (mäts i liter då det väger så lite)
2 dl Havre
0,5 kg Hippo Alfa grow
4kg hö

Så totalt:
2 l Lucern
1 kg Hippo Alfa grow (Efter 1 månad kan jag öka till 1,5-2kg vid behov enligt veterinär, det återstår att se)
4 dl Havre
0,5 dl mineraler
”Fri tillgång till hö”


Kost – en viktig del i din prestation

Faktabaserat Kommentarer (0) Postat den: 2012-07-28 Klockan: 23:34:14 © by Linn Olsson
Jag har det så lyxigt så att min storasyster är utbildad dietist och jobbar med kost och rådgivning med kost på Kungälvs sjukhus. Jag har alltid varit lång och naturligt smal och har i stort sätt kunnat stoppa i mig vad som helst utan någon förändring, fram tills nu när jag har stannat av i växten och istället växer på bredden om jag inte ser upp.
Jag vet att kosten är oerhört viktig för att kunna prestera bra, och dessutom har jag börjat se det i ett större perspektiv där jag känner att jag vill vara hälsosam för att kunna må bra och hålla på med min sport så länge jag vill i mitt liv.

Jag fick information, medvetenhet och kunskap för flera månader sedan om kost och hur man ska äta för att må som bäst. Jag försökte lite halvdant att gå efter det, men efter en veckas semester i galna Rhodos med vänner så kände jag mig som den mest ohälsosamma människan i världen och bestämde mig en gång för alla att ta hand om min kropp och verkligen se till att ha koll på vad jag stoppar i mig. Det här ska jag följa nu, och kanske är det en bra idé att jag gör en notis i varje loggboks-inlägg varje vecka om hur det har gått? Det bestämmer jag att jag ska göra från och med nu!

Nu lever vi på 2012 och många nya dieter har dykt upp, vilket jag faktiskt intresserar mig av. Alla har väl varit i situationen av att räkna kalorier, BMI och föredragit light-produkter – vilket har visat sig vara väldigt skevt och nästan lite fel vid en önskad viktminskning, eller åtminstone svårare. Istället har dieten LCHF blivit mycket populär och man träffar på många människor som trivs bra med den och rasar i vikt. Jag försöker att inte avguda någon diet, utan plocka det som är bra från varje och sedan höra med kunniga människor om det jag gör är rätt. Nu har jag hittat en kost som passar mig och min tränings-vardag perfekt och som är kontrollerad och sund.

LCHF står för ”low carb – high fat” vilket innebär att du i stort sätt plockar bort alla kolhydrater och äter en mängd på ca 20g kolhydrater per dag och bara väljer produkter med 5 gram eller mindre per 100 gram kolhydrater, vilket är extremt lite. En människa som äter ”som vanligt” äter ca 350-500 gram per dag. Du får alltså inte ens äta frukt då det är för högt sockervärde i det. Du byter ut energin från kolhydraterna mot energi från rent fett, dvs. att LCHF:are gärna äter bacon och ägg till frukost, gör extra feta såser och har vispgrädde i allt som går att ha vispgrädde i. Ingen kan bevisa vilka konsekvenser denna diet kommer att ge, MEN teorier säger att i längden är det påfrestande för blodkärl och kroppen att vräka i sig enbart fett även om man rasar i vikt av det.

Nu är ju inte mitt mål att rasa i vikt utan att vara sund och må bra, för att kunna prestera bra på hästryggen. Men att vi äter alldeles på tok för mycket kolhydrater, eller i alla fall fel sorts kolhydrater i Sverige och på många andra platser i världen är ingen överdrift. Vad är egentligen kolhydrater, och vad är rätt och vad är fel sorts kolhydrater? Kolhydrater är på enklast förklarande sätt ett samlingsnamn på sockerarter och stärkelser, samt kostfiber. Man brukar dela in kolhydrater i ”snabba” och ”långsamma” kolhydrater och det beroende bland annat på hur de är uppbyggda och om de har värmebehandlats. Vad som menas med snabba och långsamma kolhydrater är hur snabbt kroppen tar upp näringen och hur länge och hur jämnt blodsockret håller sig. Snabba kolhydrater får du lättast genom söta livsmedel så som godis, läsk, vitt bröd etc, de går snabbt ut i blodet och du känner dig pigg direkt – men får lika snabbt en dipp och blir hungrig igen. Därför ska man alltså undvika dessa sorters kolhydrater och istället byta ut dem mot långsamma kolhydrater som ger dig en jämn nivå i ditt blodsocker och du är mätt länge. Det vill säga att du ska välja fullkornsprodukter och mörkt bröd, och även såklart vitaminrika råvaror så som frukt och grönsaker.

Jag försöker att dels dra ner på kolhydraterna och sedan ersätta de snabba kolhydraterna med de långsamma. För att vänja av kroppen har jag ätit väldigt lite kolhydrater under en månads tid, jag har uteslutit ALL pasta, ris, potatis, bröd etc. Nu ska jag sakta men säkert börja övergå i att äta mörkt bröd till frukost och istället för bara sallad till proteinet på tallriken så ska jag varannan dag äta fullkornsris- eller pasta samt potatis emellanåt. Jag mår väldigt bra såhär, känner mig pigg och stark i kroppen och ligger på en vikt som är perfekt för mig.

En vanlig dag för mig i matvägar har sett ut som så att jag brukar äta naturell yoghurt till frukost (4,1 gram kolhydrater per 100 gram) med en egengjord müsli i som består av olika sorters nötter och frön så som linförn, solroskärnor, kokos och pumpakärnor, paranötter och hasselnötter. Ibland lyxar jag till det med bär i, som brukar ligga emellan 5-10 gram kolhydrater per 100 gram.




Sedan till lunch och middag så har jag antingen ätit kycklig, fisk eller kött med en sallad till, ibland även en egengjord soppa med lite kolhydrater i.

Om jag har varit sugen på något eller behövt ett mellanmål mellan hästarna så har jag gjort en supergod smoothie med kokosmjölk, avokado och bär. Båda mättande och med BRA fetter i, kokosfett sätter faktiskt igång fettförbränningen samtidigt som det mättar. Jag har dock ätit frukt under hela tiden, trots hög halt med kolhydrater, då jag vet att vitaminerna i frukten är viktiga.

Eftersom att jag har planerat det här inlägget ett tag så har jag passat på att fota olika maträtter som jag har gjort för att visa hur jag har varierat kosten trots en liten mängd kolhydrater och UTAN att ha ersatt det med en massa fett. Ingen annan i min familj äter den här kosten så jag har fått tillaga all mat själv och har tagit ett eget ansvar över den här förändringen.



Färsfylld paprika med smält ost & broccoli.


Avocado & citronsoppa med lax.


Tonfisksallad


Lax, sallad & kräftsalladsfylld avokado.


Blomkols- & broccolisoppa.

Nu har jag alltså ätit såhär väldigt strikt i en månads tid för att vänja av kroppen vid alla snabba kolhydrater, nu ska jag övergå till att äta livsmedel med högt fiberinnehåll. Jag ska testa det i ca en månad och sedan skriva ännu ett inlägg om eventuella skillnader och hur det känns, ska bli spännande!

Källor:
Storasyster Helene Ambjörnsson
http://www.slv.se/sv/grupp1/mat-och-naring/vad-innehaller-maten/kolhydrater/ - Uppdaterad: 2012-03-20 Sidan uppdaterad av: Livsmedelsdataenheten
(Jag kan inte sätta ut exakt vart jag använt mig av källan ovan då jag läst på mycket innan och nu skriver utifrån mina erfarenheter & kunskaper.)




Klapphingst

Faktabaserat Kommentarer (2) Postat den: 2012-06-04 Klockan: 22:00:00 © by Linn Olsson

I min projektplan framgår det att en kastration är en av punkterna som krävs för att jag ska nå mitt mål med Chagall, att göra honom till en tävlingsponny i hoppning. Varför då?

Chagall var en klapphingst när jag köpte honom, och det fanns några olika aspekter som gjorde att jag kände att en kastration var nödvändig. Inte minst inför försäljningen då klapphingstar är allt annat än eftertraktade och dessutom är det alltid svårare att sälja en ponny som är hingst, en analys till det skulle kunna vara att det ligger ett större ansvar hos föräldrarna i ett ponnyköp och att dem kanske är lite rädda för hingstar i allmänhet.

Jag tänkte först och främst definiera begreppet klapphingst för att sedan skriva ett faktabaserat inlägg om kastrationen, nackdelar med en klapphingst & om klapphingstar överlag. Innan jag köpte Chagall hade jag aldrig hört talas om missbildningen som finns hos en klapphingst, medans jag nu känner mig som en riktig expert på ämnet...

Vad är en klapphingst?
En klapphingst är född med en missbildning, där ena eller båda testiklarna "fastnat" i buken - en av världens vanligaste missbildningar hos hästar. I vissa fall ramlar den/dem ner av sig själv, veterinärerna brukar säga att har den inte ramlat ner innan 1-årsdagen, så har man förmodligen ett operationsfall. (Agria.se, fråga veterinären). Chagall, min ponny, hade en testikel kvar uppe i buken och en hade ramlat ner. Han var alltså fem år gammal vid köpet och en självklar klapphingst. En klapphingst är inte steril vanligtvis då den ena pungkulan fortsatt kan producera friska spermier, dock inte i samma mängd, men det räcker till att betäcka ett sto. Om båda kulorna sitter i bukhålan känner fortfarande hingsten samma lust och kan även betäcka ett sto, vanligtvis ligger testiklarna så varmt så att spermierna dör och gör hingsten steril. (stallsmart.nu, article)

Hur påverkas hingsten av missbildningen?

Många säger att en klapphingst är mer knepig och svårhanterad än en vanlig hingst, därför tänkte jag reda ut den formuleringen. Fysiskt sätt kan en klapphingst vara mer knepig på grund av att den ena eller båda testiklarna ligger för varmt vilket bidrar till en ojämn hormonbalans. I ett telefonsamtal med veterinären Anna Rudbäck så sa hon till mig att en genomsnäll klapphingst kan helt plötsligt bli aggressiv, vilket inte den som individ kan styra utan då ojämnheten i hormonproduktionen styr.
En klapphingst kan aldrig bli en godkänd hingst och rekommenderas inte att avla med, då missbildningen är mycket ärftlig. En annan negativ grej som kan uppkomma är att testikeln i bukhålan utvecklas till en tumör, som liksom vilken annan tumör som helst, kan börja sprida sig. Därför rekommenderas kastration. (Anna Rudbäck, veterinär Anna Rudbäck AB, telefonsamtal 28:e Mars)

Kastration av en klapphingst?
Ingreppet är så klart större och dyrare på en klapphingst mot vad det är på en vanlig hingst. Vanligtvis kan du inte kastrera en klapphingst stående utan behöver söva den och operera liggandes. Jag pratade i telefon med veterinären Johan som jobbar på Ale djurklinik länge innan vi beställde tid för Chagalls ingrepp, han berättade om hur det går till och de olika svårighetsgraderna hos en klapphingst. Det finns tre olika sorters operationer som går att göra, beroende på hur testikeln/testiklarna ligger. Den lättaste och billigaste varianten är om testikeln ligger såpass nära till han att man, efter att ha sövt hästen och har den liggandes på rygg, kan få testikeln att ramla ner. Då kan man efter det göra en helt vanlig kastration. Det andra alternativet är att man behöver operera ut testikeln vilket då klassas som en operation vilket även det tredje alternativet gör - fast det är ännu lite svårare och dyrare. Det tredje alternativet jag skriver om är när testikeln sitter så långt in att man behöver öppna bukhinnan för att överhuvudtaget hitta testikeln, vilket den gjorde på Chagall.
I det sistnämnda fallet är det ibland inte ens säkert att du kan kastrera hingsten, om testikeln ej går att hitta/få ut. Det är olagligt att ta bort den friska testikeln om du inte får ut den andra, oavsett så kommer ju alltid din hingst vara hingstig med det knepiga beteendet om den ena testikeln sitter kvar.
Som tur var gick det att ta bort Chagalls andra testikel och på så vis kastrera honom helt.
Efterbehandling är ofta ett par nätter på veterinärstationen, kliniskt rent underlag, medicin som förhindrar infektion, vila allt mellan 10 dagar till 6 veckor.
Vissa hästar får feber/hög feber efter ingreppet.

Varför kastrerade jag Chagall?
♦ För hans säkerhet, då jag var mycket orolig för att den ena testikeln skulle utvecklas till en tumör.
♦ För min och omgivningens säkerhet, då han uppträdde mycket hingstigt och försökte till och med betäcka ett sto när jag satt på. Jag ser det som mitt ansvar som hästägare att kastrera innan jag vistas bland andra ekipage igen efter incidenter liknande den.
♦ För hans prestations skull, då han förmodligen skulle ha koncentrerat sig mer på stona än på tävlingen/uppgiften.
♦ Värdet vid försäljning.

http://www.agria.se/hast/veterinar/q/d8bd17f3462f65dfc125799b0042d550
http://www.stallsmart.nu/article.aspx?articleID=1484&forumID=52
Anna Rudbäck, veterinär, telefonsamtal
Johan, veterinär, telefonsamtal


RSS 2.0